* Erythronium oregonum, vit hundtandslilja. 

    1995 köpte jag frö av Erythronium oregonum 'Sulphur Queen' i Göteborgs Botaniska Trädgård. Det här var allra första gången som jag sådde perenner. När jag sådde den fick jag veta att fröet grodde bäst utomhus. Därför ställde jag krukorna mellan en buske och ett förråd för att de skulle stå skyddat. 

Nu har emellertid Erythronium den egenheten att knölarna vill dra sej djupt ner i jorden. De små fröplantorna rymde genom dräneringshålen i krukorna! Hoppas bara att knölarna inte ligger så djupt att de blir svåra att hitta. Jag har hört att de t.o.m. lyckats borra sej ner genom frigolit.

När jag första gången såg variationerna i färg på blad och blommor undrade jag om fröet var "renrasigt".  Allt växtmaterial som odlats i trädgård eller park en längre period kan bära med sej arvsanlag från närstående släktingar utan att det syns tydligt. Men jag har hittat bilder på Internet och E. o. är tydligen mycket variabel.

Min favorit är 3 dm hög, blomman vit redan när den slår ut. En kraftig planta fick två blommor på samma stjälk. Större delen av mina fröplantor blir bara drygt 1 dm höga med gula, efter hand bleknande blommor. Någon enstaka blomma blir lätt rosa innan den vissnar. Den vackraste, den höga vita, tänker jag försöka flytta till en rabatt där den syns bättre.